-man

ekçekim eki

-ma-n / men

  1. 1

    -mam. “Esir-i dam-ı aşkın olalı senden vefa görmen (görmem) / Seni her kanda görsem ehl-i derde aşina görmen (görmem)” Fuzulî.

  2. 2

    -ım; -yım.